Inom det svenska jordbruket finns det många branscher som går på knäna. För en del av dem har räddningen varit att satsa på produktion av lyxigare varor. Svenskarna verkar ha blivit snålare när det gäller vad de betalar för sina vardagslivsmedel, men samtidigt beredda att betala mer för lyx.
Att vara lantbrukare är ofta ett hårt och otacksamt arbete, som inte heller betalar speciellt bra. Samtidigt växer efterfrågan på ”exklusiva” livsmedel: närodlade, ekologiska, hantverksmässigt framställda med mera. Det är lätt att raljera över detta, och säga att handlar om den urbana medelklassens smak och dåliga samvete. Samtidigt har denna efterfrågan blivit ett smart sätt för många lantbrukare att tjäna mer pengar, kanske rent av överleva ekologiskt.
Genom att förädla det man producerar på sin gård kan man ta mer betalt för det. Det har många mjölkbönder upptäckt. De säljer inte längre sin mjölk till någon av mejerijättarna, utan gör ost eller glass av den. Då kan de sälja den förädlade mjölken dyrare.
Grisbilen från Flarken
Detta gäller inte bara mjölk. Den som föder upp grisar kan göra detsamma, även om det blir svårt att göra ost eller glass. Däremot kan man tillverka charkuterivaror. Det har paret Arne och Anniqa Edström i Flarken i Västerbotten gjort. De levererar fläskkött, pastej och skinka i en rosa bil, direkt till konsumenterna. Den s.k. grisbilen fungerar ungefär som en glassbil, med den skillnaden att produkterna som säljs är nyttigare, och tillverkade på lokalt kött. Kunderna finns i Umeå- och Skellefteåtrakten, och grisarna föds upp och blir charkprodukter på den egna gården.
Paret Edström tog över gården i Flarken 1986. Då hade de 35 suggor, men det klarar man sig inte på idag. Nu har de 250 suggor, men de insåg att det inte räckte att föda upp djuren. Faktum är att de gick back 100 kronor på varje gris som skickades till slakt under en period. Då föddes idén att utöka verksamheten.
Mer om grisbilen finns att läsa här.