Utfodring

• Det finns mögel-, jästsvampar och bakterier i alla fodermedel.
• Mikroberna växer till olika bra beroende på fodrets sammansättning, temperatur och tid mellan blandning och utfodring.
• Dålig hygienisk kvalitet kan orsaka sämre aptit och lägre foderutbyte samt omlöp, grisningsfeber och/eller diarré.
• Det måste finnas en rutin för kontroller av råvaror, behållare och foderanläggning.
• Rengöringsrutiner för hela foderhanteringskedjan är ett måste.
• Beroende av råvaror och foder ska inblanding av syra i blötfoder övervägas.
• Första åtgärden vid störning är att rengöra från det ställe problem uppstått och framåt i foderkejdan.
• Fodrets hygieniska kvalitet kan ge mindre tydliga störningar men som har stor ekonomisk betydelse.
• Nogrann produktionsuppföljning och förebyggande åtgärder är alltid en en god investering.

Årligen slås hälften av Sveriges ca 140 000-150 000 suggor ut och ersätts med ca 75 000 gyltor. Många utslagna suggor är unga och har ännu inte hunnit bli lönsamma i besättningen vid tiden för utslagning. Därför är det en viktig fråga för grisnäringen hur gyltor ska födas upp för att bli hållbara suggor med en bra livstidsproduktion. Det finns flera besättningsfaktorer under gyltors uppväxt som påverkar deras framtida produktion och hållbarhet. Hur dessa faktorer inverkar på suggornas prestation har dock studerats i begränsad omfattning.

En omfattande litteraturgenomgång och en inventering i svenska suggbesättningar har gjorts med målsättningen att ta reda på om och hur inhysning, utfodring och rekrytering av gyltor påverkar besättningars produktionsresultat, suggors hållbarhet och utslagningsorsaker. Flera besättningsfaktorer visade sig ha betydelse för nämnda resultatmått.

Praktiska råd för hur gyltor ska födas upp följer i denna rapport. Rekommendationer presenteras i skuggade rutor i rapporten.

Författare:

Lina Hidås, Svenska Pig
Barbro Mattsson, Svenska Pig
Nils Lundeheim, institutionen för husdjursgenetik, SLU
Linda Engblom, institutionen för husdjursgenetik, SLU

• Risken är stor att rent lysin försvinner i samband med kontinuerlig spontan fermentering/stöpning.
• I denna studie medförde styrd fermentering inga förluster av rent lysin.
• Den styrda fermenteringen måste startas om regelbundet på grund av fodervägran hos grisarna.
• För att styrd fermentering ska fungera under praktiska förhållanden är tillgång till en med mölksyraproducerade bakterie ympad foderråvara att rekommendera (t.ex. ympad potatisrestprodukt från livsmedeltillverkning).
• Stöpning av foder eller foderråvaror, för att öka smältbarheten av fosfor, bör ske omgångsvis alternativt i en surgjord blöt foderråvara med ca pH 4.

Författare: Jos Botermans, Lantbrukets byggnadsteknik, SLU & Barbro Mattsson, Svenska Pig, Skara.

Fosfor är ett livsviktigt ämne i grisens foder och bör tillgodoses med så litet överskott som möjligt. En stor del av fosforn i grisfoder kommer från spannmål. I spannmål är den mesta fosforn bunden i en form som kräver närvaro av enzymet fytas för att grisen ska kunna tillgodogöra sig fosforn. Fytas finns till varierande grad i spannmål och aktiveras vid konsumtion, men kan genom blötläggning aktiveras tidigare och därmed ge större effekt. I rapporten redovisas slaktgrisstudier med blött respektive torrt tilldelat foder med olika innehåll av fosfor.

* I denna studie motsvarade utfodring efter aptit SLU-normen fram till ca 60 kg.
* Högre fodertilldelning än SLU-normen efter 60 kg, drygt 36 MJ/dag, gav positivt resultat för tillväxthastigheten och endast marginell försämring av klassningen.
* SLU-normen är en väl fungerande utfodringsnorm under förutsättning att utfodring sker efter grisarnas viktsutveckling.
* Slutgivan 34,1 MJ/dag kan ge svårigheter för mindre grisar att konkurrera om foder och öka viktspridningen inom box.
* De minsta grisarna vid insättning bör sorteras tillsammans i egna boxar för att få en chans att nå bra slaktvikter.
* Tillväxthastigheten hos slaktsvin är beroende av grisarnas dagliga energiintag och foderutnyttjande samt av insättningsvikt och spridning i vikt inom box.
* Ett bra foderutnyttjande är resultatet av bra stallmiljö, friska grisar och bra skötsel.
* I denna studie krävdes en boxmedelvikt vid 10 veckor på drygt 90 kg för att grisarna skulle nå en slaktvikt på 84-85 kg.

* Speciellt höga krav på blötfoderanläggningens doseringsnoggrannhet ska ställas vid utfodring av digivande suggor och nyavvanda grisar. 
* Restmängder i blandarkar och foder i foderslingor kan orsaka att grisar inte får det foder som avses. 
* Alla krav på anläggningens funktion och noggrannhet ska finnas preciserad i köpeavtalet. 
* För att säkerställa en blötfoderanläggnings doseringsnoggrannhet är det viktigt att en utfodringskontroll utförs.

* Resultaten visar att SLU-normen fortfarande är den utfodringsnorm som kan rekommenderas till dagens slaktsvin. 
* Grisarna kunde konsumera mer foder under i stort sett hela uppfödningen än vad SLU-normen anger men det ekonomiskt utfallet förbättrades inte. 
* En högre fodernorm (SLU-norm + 10%) medförde bättre tillväxt och därmed snabbare omloppshastighet men detta kunde inte kompensera den högre foderkostnaden. 
* En lägre fodernorm (SLU-norm – 10%) gav färre kilo producerat kött, vilket bidrog till ett sämre ekonomiskt utfall trots högre avräkningspris per kilo.

Grisar är starkt hierarkiskt rangordnade, och de högst rangordnade grisarna har företräde vid utfodring. Ju färre grisar som får plats vid fodertråget, desto mer dominerar dessa grisar. Det upplevs därför som svårt att uppnå hög daglig tillväxt i uppfödningssystem med en enda torrfoderautomat i varje box. PIG genomförde därför en jämförande studie för att ta reda på om dubbla ätplatser innebär fördelar i detta hänseende. Man fann dock inga säkra skillnader i produktionsresultat mellan de två utfodringsmetoderna. Vattennipplar, som förekommer i vissa foderautomater, visade sig inte i detta försök vara någon fördel, då grisarna lekte med vattnet som då gav en försämrad box- och foderhygien. Boxarna med två ätplatser medförde dock en lugnare stallmiljö.

Bruket av blötutfodring för slaktsvin har ökat på senare år till uppemot 70 % inom Scan Farmek-området. Av smågrisbesättningarna är det dock bara ca 10 % som HAR har blötutfodring, vilket innebär att ca 80 % av de förmedlade smågrisarna möter en omställning från torrt till blött foder. Slaktsvinsproducenter framförde ofta åsikten att blötutfodrade smågrisar gav ett bättre produktionsresultat, vilket PIG undersökte under 1996. Några skillnader i produktionsegenskaper kunde inte konstateras – avvikelserna var större leverantörerna emellan än mellan de båda utfodringsmodellerna. De tidigare torrutfodrade smågrisarna krävde dock mer tid och omsorg när det gällde justering av fodertilldelningen de första dagarna efter insättning i blötutfodring. Konsumtionsförmågan var densamma två till tre dagar efter insättning.