Viktigt värdesätta suggans hull
Avhandlingen visar att nyckeln till hög produktivitet är att hitta en lämplig medelväg i aveln. En satsning på hög smågristillväxt som leder till att suggorna är magrare vid avvänjning kan också försämra suggornas fortsatta reproduktion. Detta kan yttra sig i ett längre intervall från avvänjning till betäckning och i en mindre storlek på nästa kull. Resultaten visar också att avel för ökad förmåga hos suggan att föda upp tunga smågrisar kan minska smågrisarnas egen tillväxtförmåga och öka viktspridningen i kullen. Om det i stället läggs allt för stor vikt på ett gott hull i avelsarbetet kan följden bli att kultingarna får mindre mjölk.
– En bra sugga har förmågan att använda lagom mycket av sina kroppsreserver för att föda upp de smågrisar hon har nu, och att spara lite på reserverna för nästa kull, säger Helena Lundgren.
Suggans risk att drabbas av bogsår (en form av liggsår) är en annan viktig faktor som det bör tas hänsyn till i avelsarbetet, av både djurskyddsskäl och ekonomiska skäl. Avhandlingen visar att bogsår hos digivande suggor är en ärftlig egenskap, och störst risk att drabbas har suggor som producerar tunga smågrisar eller som tappar mycket i hull.
Helena Lundgrens slutsats är att avelsarbetet för mer produktiva suggor behöver gå hand i hand med utvecklingen av skötsel- och utfodringsrutiner, för att skapa en miljö där suggorna kan uttrycka sin genetiska potential.